tisdag 28 januari 2014

5 viktiga frågor till kristallkulan!

Jag brukar ju alltid säga att man ska leva här och nu.
Inte titta för mycket bakåt. För det som hänt kan man inte ändra på.
Inte oroa sig för mycket för framtiden. För det som sker det sker.

Men ibland min vana trogen....Alltså ganska ofta så ändrar jag mig;)

Så just idag tänker jag ställa 5 frågor om min framtid till kristallkronan och sedan kommer jag att ge de 5 svaren som jag vill ha.
(Sedan kommer jag med de 5 kanske mer troliga svaren.)
Någon gång i slutet på detta året vet vi om jag hade rätt! Kul va?;)


Fråga nr 1: Spegel, spegel på vägg......Nej jag menar Eh...Hrrm Kära kristallkrona: Kommer jag att lyckas med mitt mål att springa Tjejmilen 2014 vägandes 20 kg mindre än vad jag vägde när jag släpade mig runt 2013?

Fråga nr 2: Blir mina tänder färdiglagade under 2014? (Obs. Detta är en mycket seriös fråga.)

Fråga nr 3: Kommer vi att renovera färdigt vårt hus?

Fråga nr 4: Har jag prickat in "rätt" veckor till min sommarsemester?;)

Fråga nr 5: Kommer jag att fira nyårsafton på Madeiera?

Svaren så som jag vill att det ska bli:

1: Självklart kommer jag att fixa detta:) 5:2 dieten och massor av träning kommer att göra susen!

3: Nja eller nästan iallafall:)

4: Att jag har...Sol, sol, sol i fyra veckor...Åh vad jag längtar:)

5: Med massor av långa vandringar i underbar natur....Jaaa. Det vill jag verkligen att det blir:)

Vadå hoppat över fråga 2? Jag har inte sett någon fråga 2....Eller jag vägrar svar på den frågan då:(


Svaren som är lite mer realistiska och troliga:

1: Kanske 10kg och då är det förbaskat bra gjort av mig:)

2: Nej!

3: Blir man någonsin färdig? Men förhoppningsvis blir lilla toan på övervåningen och trappan till altanen klart innan årsskiftet.

4: Kanske inte sol i fyra veckor.Men långa lediga dagar, kvällar och sommar nätter....Mmmm

5: Svår fråga....Men jo jag tror nog att det blir det:)

I December vet vi hur det blev....Åh hoppas jag vinner;))

torsdag 23 januari 2014

Så nära och ändå sååååå långt ifrån.

 Jag tillhör de lyckligt lottade som har kvar en knippe barndomsvänner:)

De senast åren har man ju återupptagit kontakten med flera genom te.x. Facebook.

Men jag har ett gäng som betyder lite mer. Vi har känt varandra nästan hela livet och de senaste snart 30 åren har vi träffats regelbundet på det vi kallar mat och pratjuntan.

Den i de gänget som jag har känt allra längst är min barndomsvän I. Vi är uppväxta på samma gata i en liten by. Så vi har massor av barn och ungdomsminnen gemensamt.

Igår kväll var det dags för årets första träff och i min almanacka stod det: Junta hos I.

Nu är det så att hon och hennes kära nyss sålt sitt hus och flyttat en liten bit i den lilla staden Värnamo.
Eftersom jag ser det som en utmaning att själv hitta adresser nu för tiden. Så sökte jag upp den nya adressen via birhday.se:)Sedan Googlemaps för vägbeskrivning och satelitbild.

Tänkte allt att nu kommer de att bli förvånade hur jag har hittat hit. Till den här lilla avkroken av staden:)
Någonting blev fel......Väldigt mycket fel!!!!

Lite, lite utanför staden ligger det hus som de nu valt att bo i. Så nära att man kan se ljusen från staden och ändå så långt borta att man kan irra runt i över 30 min på små grusvägar och ändå bara hamna fel. Fråga mig om ni inte tror mig;)).

Huset som jag tittat på på Googles satelitbild var INTE det hus som de bor i.....
Detta hävdade en man som kom ut från det huset med sin lilla hund.
Nä för där bodde han. Det var han helt säker på. :)

Den väg som han tipsade mig om fick man enligt skyltar bara köra om man hade tillstånd. Så där kunde det ju inte vara. Eller det kunde det visst när jag efter flera vändor dit valde att blunda hårt medan jag passerade skylten.....

Varför jag helt enkelt inte ringde?
Telefonen stod kvar i deras gamla hus och var där urkopplad. Mobilnr hade jag missat att lägga in i min "nya" två år gamla mobil....När jag stannade i mörkret långt bort i ingemansland för att söka på Eniro (Utan glasögon), stod inte hennes mobilnr med. När jag till sist hittade hennes killes mobilnr slog det mig att han jobbade kväll och alltså inte kunde svara.


Nåja slutet gott allting gott!.........Eller inte:
Jag hittade fram till sist. Bara för att mötas av ett tomt, mörkt hus utan "juntabilar" på parkeringen.

Då först då ringer jag till en av de andra tjejerna och frågar var de befinner sig....
-Men vadå vi ska ju inte vara hos I idag. Vi är ju här hos mig.........(Två mil söder om Värnamo). Skynda dig för vi väntar med maten:)



tisdag 21 januari 2014

Alltså det där med Tandfen.....

Stackars Tandfen...Hon blir nog snart ruinerad.
Hur länge är hon skyldig att betala för de tappade tänderna?

Borde det inte vara så som i De fem legenderna, att när barnen har genomskådat henne. Så upphör hon att existera?

Jag har ett svagt minne av att när mina pojkar var små, så var en tand värd 5 kr.

Sedan kom guldpengen och givetvis trots Tandfens ivriga hot om att blanda in facket eller säga upp sig. Så blev tanden värd 10 kr:)

Det var ju ändå rätt ok med en tia då och då.....Här i vårt hus smög hon alltid in på natten och några gånger strödde hon grönt glitter för att visa spår hur hon kommit genom fönstret för att hämta de små söta mjölktänderna i glaset.

Det funkade ganska bra tills den dagen lilla B hittade glitterburken bland mina pysselsaker;)

Sedan var det ju den där gången som Tandfen inte hade några guldpengar utan endast 20 lappar.
Vad skulle hon göra? Hon kunde ju knappast väcka barnet för att be om växel.

Sedan den dagen var tänderna plötsligt värda 20 kr......

Nu har lilla B börjat tappa tänder IGEN??? Ska det vara så??? Hon har ju faktiskt fyllt 10 år;))

Förra veckan tappade hon en och då missade tandfen att utföra sitt jobb....Detta påpekades flera gånger nästkommande dag. När så kvällen kom och stora G följt lilla B upp för att sova. Då blir hon riktigt sur. Tanden ligger fortfarande kvar.
: Du kan hälsa Mamma att Tandfen är en ond fe som skiter i små stackars barn som snart inga tänder har.....

Mamma fick då otroligt dåligt samvete. Slängde på sig ett svart lakan och letade efter en trollstav. (Det fick bli ett fräsande tomtebloss.) Rusade upp till den stackars chockade flickan, slängde en 20 kr sedel på skrivbordet och slet åt sig tanden......

Detta måste väl ändå vara sista gången tänkte jag.....

Men icke...Igår kväll tappades ännu en:(


Nu är det ju ändå så att lilla B är väl värd alla pengar som hennes tappade tänder ger henne.
I Julklapp av sina bröder och "svägerskor" fick hon en egen bakbok.

I dag efter skolan frågade hon om jag hade jäst hemma? Det hade jag och nu får vi nybakade solrosbullar till kvällsmat.....


torsdag 16 januari 2014

Alla dessa underbara människor!

Tillbaka på jobbet efter en tvådagars konferens i Malmö.
Har varit super intressant och framför allt så himla kul att träffa sina kollegor för att umgås lite utanför vardagen.

Till helgen ska vi åka till Göteborg för att besöka min yngste son och hans sambo i deras första gemensamma hem.
Sambon L är en ganska ny bekantskap för oss och som alltid när mina söner valt tjejer...En underbart söt och go tjej.

Jag älskar det här med nya bekantskaper. (Inte så att jag vill byta ut någon gammal.) Nej men att fylla på förrådet av vänner och bekanta är alltid lika intressant.

Tänker på alla dessa människor man stött på i livet. Varje år fylls det på med nya ansikten. Genom arbetet, kurser, utbildningar, fritidsaktiviteter och inte minst på resor träffar man nya bekantskaper. Några glömmer man bort och andra blir man vän med för livet.

Jag är alltid nyfiken och intresserad av andra människor och tror verkligen på ordspråket att främlingar är alla vänner som du ännu inte känner. 








fredag 10 januari 2014

Funderingar kring resan!

Nu har det gått ett par dagar sedan vi lämnade sol och värme bakom oss.
Fast nu har vi ju det framför oss igen. För detta lär ju inte vara sista gången vi reser ner på vintern.
Dessutom blir det säkert sommar i Sverige i år också:)

Så här i efterhand försöker man alltid summera vad som var bra och vad som var mindre bra. Kan man påverka saker så att det blir ändå bättre till nästa gång, då gör man så klart det....Men vissa saker rår man inte över och får bara hoppas att det inte händer igen. Om det nu hände några sådana saker vill säga;))

Saker som att välja VingGarden inklusive kan jag säga direkt att jag inte kommer att göra igen.
Visst är det bekvämt att äta 10 av 14 dagar på hotellet.Men ack så tjatigt......
Att det dessutom var ett all inklusive hotell med väldigt många småbarnsfamiljer gör ju inte att ljudnivån blir den bästa i restaurangen....Att dessutom en del människor lämnar allt hyfs och sunt förnuft om hur man beter sig vid buffebordet  hemma. (Om de ens har alla lingon i spannen.) Ja det gör ju att man inte tycker så mycket om själva iden med buffemat på hotell.

Måste påpeka att det var mest vuxna som bar sig illa åt.....

En sak som jag däremot inte kan påverka är flygresan. På hemvägen hamnade vi bakom en familj med tre pojkar i ålder ca 3,5 - 10år. Jag tycker faktiskt om barn. Det gör jag.....Men jag tycker inte om alla föräldrar...

Denna lilla familj såg till att INGEN på planet fick en lugn stund......När flygvärdinnan på olika sätt försökt tala om för föräldrarna att den lille killen inte kunde springa omkring/krypa under sätena, mm mm. Då han kunde skada sig och de behövde ha fritt för att kunna servera tex hett kaffe. Till sist kom hon släpandes på den vilt protesterande killen och förklarade övertydligt för föräldrarna att han nu varit och ryckt i nödutgången. Hon krävde då att han skulle sitta på sin plats och att de tog ansvar för detta....
Pojken som väl aldrig tidigare i sitt liv fått en tillsägelse skrek sedan och sparkade och slog mot sina förälder tills han nästan kollapsade...
De lite större pojkarna satt tillsammans med Mormor i familjen.De var uppkäftiga och tykiga mot både Mormor och föräldrar......Som sagt var inte barnens fel.....Men hur i helsike kan man ge sig iväg på en dyr semesterresa om man inte har lärt sina barn någonting om hur man uppför sig?

Usch vad det här blev gnälligt då!!!

Nu får ni lite nya bilder från ett par av våra härliga vandringar.....För 99,9% av vår semester var just underbar och jag är bara så glad och tacksam att ingen av mina barn någonsin skulle bete sig som flygplansmarodörerna;)




















onsdag 8 januari 2014

Utvilad men ack så trött:)

Hej!
Här är jag igen......
Undrar just om någon har saknat mig;)

Sent i går kväll landade vårt plan i  ett regnigt Göteborg och efter ett par timmar i bilen somnade vi helt ovaggade i våra sängar.

Idag vaknade vi till ett mörker som vi nästan glömt bort under våra  fantastiska veckor med soliga dagar och sköna kvällar....

Jag är sjukt trött ikväll och tänker därför bara säga hej och god fortsättning till er alla.

Bjuder på några bilder från våra första dagar på Teneriffa.


Vadå solsemester? Det är ju snö ju!!! Jamen visst på Teide ja....