Så nära och ändå sååååå långt ifrån.

 Jag tillhör de lyckligt lottade som har kvar en knippe barndomsvänner:)

De senast åren har man ju återupptagit kontakten med flera genom te.x. Facebook.

Men jag har ett gäng som betyder lite mer. Vi har känt varandra nästan hela livet och de senaste snart 30 åren har vi träffats regelbundet på det vi kallar mat och pratjuntan.

Den i de gänget som jag har känt allra längst är min barndomsvän I. Vi är uppväxta på samma gata i en liten by. Så vi har massor av barn och ungdomsminnen gemensamt.

Igår kväll var det dags för årets första träff och i min almanacka stod det: Junta hos I.

Nu är det så att hon och hennes kära nyss sålt sitt hus och flyttat en liten bit i den lilla staden Värnamo.
Eftersom jag ser det som en utmaning att själv hitta adresser nu för tiden. Så sökte jag upp den nya adressen via birhday.se:)Sedan Googlemaps för vägbeskrivning och satelitbild.

Tänkte allt att nu kommer de att bli förvånade hur jag har hittat hit. Till den här lilla avkroken av staden:)
Någonting blev fel......Väldigt mycket fel!!!!

Lite, lite utanför staden ligger det hus som de nu valt att bo i. Så nära att man kan se ljusen från staden och ändå så långt borta att man kan irra runt i över 30 min på små grusvägar och ändå bara hamna fel. Fråga mig om ni inte tror mig;)).

Huset som jag tittat på på Googles satelitbild var INTE det hus som de bor i.....
Detta hävdade en man som kom ut från det huset med sin lilla hund.
Nä för där bodde han. Det var han helt säker på. :)

Den väg som han tipsade mig om fick man enligt skyltar bara köra om man hade tillstånd. Så där kunde det ju inte vara. Eller det kunde det visst när jag efter flera vändor dit valde att blunda hårt medan jag passerade skylten.....

Varför jag helt enkelt inte ringde?
Telefonen stod kvar i deras gamla hus och var där urkopplad. Mobilnr hade jag missat att lägga in i min "nya" två år gamla mobil....När jag stannade i mörkret långt bort i ingemansland för att söka på Eniro (Utan glasögon), stod inte hennes mobilnr med. När jag till sist hittade hennes killes mobilnr slog det mig att han jobbade kväll och alltså inte kunde svara.


Nåja slutet gott allting gott!.........Eller inte:
Jag hittade fram till sist. Bara för att mötas av ett tomt, mörkt hus utan "juntabilar" på parkeringen.

Då först då ringer jag till en av de andra tjejerna och frågar var de befinner sig....
-Men vadå vi ska ju inte vara hos I idag. Vi är ju här hos mig.........(Två mil söder om Värnamo). Skynda dig för vi väntar med maten:)