En ganska lång och rörig historia....Får se om ni hänger med här:
Mina första 20 år i livet hette jag A.......Sedan gifte jag mig med en MR J.......
Han tyckte inte att det var något fel att heta J som är ett av vårt lands vanligaste son namn.
Därför bestämde vi att han fortsatte att heta J, medan jag fick behålla mitt A och lägga till hans J = AJ.
Två fina söner fick vi, som båda fick namnet AJ.......Ännu var allt frid och fröjd....Vad gäller namn i allafall;) Åren gick men vårt äktenskap gick inte...........................Så vi beslutade att gå skilda vägar.
Jag behöll namnet AJ. A för att det är ju MITT namn och J för att det var praktiskt att använda när man ville vara anonym;)
Åren gick och så småningom träffade jag en ny man:) Han hette H..........Det i sig påverkade ju inte mitt namn. MEN så fick vi ett gemensamt barn
Döm om vår förvåning när hon på BB fick namnet J????.......................
För enligt konsten alla regler så var det MITT efternamn.
A hade plötsligt förvandlats till ett mellannamn och H fick hon inte heta eftersom jag inte var gift
med pappan och han först måste erkänna att han varit och hälsat på mig i Skillingaryd;)))
Så nu blev jag tvingad att ansöka om att få ta tillbaka mitt flicknamn och plocka bort J för all framtid.(Det var där det "råkade" bli kvar i passet.)
H tvingades erkänna och sedan kunde vår dotter då få namnet AH...............................................
Summan av detta är nu att jag heter A. Mina söner heter AJ. ( Deras pappa heter så vitt jag vet fortfarande J.) Min sambo heter H och vår dotter heter AH..........................................................
Hoppas nu bara inte att hon en dag gifter sig med en MR J;)
Sitter här på jobbet och har lite tid över. Googlade på bilder. Mitt eget namn: nästan ingenting. Arbetskamrat i 20-årsåldern något mer. Testade dottern Bettina. Väntade ingenting, men fick fram en hel drös. Kul att se bilden från när hon var nyfödd. Och kul att se dig här käresta. Du var fin som nygift med.
SvaraRadera