Snälla ge mig en chans till!!!

Jag gjorde bort mig fullständigt.....Inte på det där roliga sättet som man kan skratta åt i efterhand.
Nej jag gjorde bort mig och sumpade chansen när det var som viktigast.

Jag pratar förstås om intervjun som jag var på igår. Efter en trevlig och ekonomiskt bra dag på stan, begav jag mig med dunkande huvudvärk för att träffa damen som skulle avgöra mitt öde........
Allt blev fel:( Jag svarade säkert fel på frågan om mitt namn också. För efter en halvtimma tackade hon och sa att hon skulle kontakta kvinnan som skickat mig när hon bestämt sig.......Jag visste redan då att jag misslyckats. (Men trodde kanske att det som skulle fälla mig var att jag inte anser mig vara superduktig på att prata Engelska.)
Därför blev besvikelsen fruktansvärd när samtalet kom......Tyvärr jag hade uppfattats som alltför lugn och tillbaka lutad. Saknade helt driv. Skulle säkert klarat av arbetet. Men.........
Hur fel jag än anser att hon har i den bedömningen, så kvarstår fakta.....Det var jag och bara jag som fick henne att uppfatta mig så.

Just nu känner jag mig helt tom. Har gråtit floder och knappt sovit en blund i natt. Tänker faktiskt unna mig att gråta hela dagen idag med...........

Före den där hemska intervjun hade jag däremot flyt. Var på Stadium som har 25% på allt för medlemmar den här veckan.

Där investerade jag i den här fina löparvästen:) Hade velat ha med lila huva, så den matchat min tröja.
Men den lilla expediten upplyste mig om att lila var helt ute nu. Det var ju enligt henne faktiskt förra årets färg:) (Undrar hur hon fått jobbet.)

Väl vid kassan visade det sig att jag hade bonuspengar i massor att hämta ut. Så västen kostade ingenting:)

Vidare till Indiska. Där jag hittade en fin klänning till Bettina och en ljuvlig kofta till mig.

Samma sak där framme vid kassan: Alla som handlar för 500 kronor idag får en goodiebag:)

I den låg den här söta kudden och coola thesilen:).



Kanske behöver jag inte nämna att jag gärna hade varit utan allt detta mot att ha fått jobbet. Men det blev ju lite plåster på såret och nu ska jag klä på mig min fina supermoderna väst och min fullständigt omoderna lila tröja och ge mig ut på en skogsrunda med mina bungypumps. Sedan ska jag gråta lite till.....I morgon ska jag vara på banan igen och INGEN ska komma och säga att jag saknar driv!!!