Kanske skulle blivit en han;)

Jag är sjuk!!!
Det är alldeles väldigt synd om mig nu!!
Jag vet inte säkert om jag kommer att överleva!!!

Det jag med säkerhet vet är att jag nästan är död!!!!


Nej riktigt så illa är det inte. Men eftersom jag tillhör de här lyckligt lottade människorna som inte blir förkyld mer än någon enda gång eller får influensa eller "kräksjuka" eller andra vanligt förekommande åkommor.

Just därför tycker jag att det är helt förfärligt när jag blir drabbad. Jag känner alltid stor empati med andra som drabbas. men INGEN kan förstå hur synd det är om mig när jag tvingas inse att jag inte är den superkvinna som jag vill vara. Utan bara en helt vanlig dödlig varelse som måste lägga sig ner emellanåt;) ( Kanske borde jag varit en man.).

Nu kommer det ju dessutom aldrig lägligt heller. Som i går te.x. På Bettinas skola hade  det anordnats en julfest av klassföräldrarna. Vi förälder skulle överraska barnen med att gå Lucia för dem. Är det något jag älskar så är det spex och bus:))

Men på eftermiddagen började jag känna mig konstig = frossa, huvudvärk, illamående mm.mm. Jag tänkte att det är väl bara att bita ihop och gick för att hämta B på fritids. Väl hemma igen kom yrsel och en förlamande trötthet över mig. Det var bara att se sig besegrad. Gulliga föräldrar till en av Bettinas kompisar förbarmade sig över henne och jag sjönk ner i soffan med fyra plädar över mig.

Somnade som en stock kl 18.30 och sov till i dag på morgonen 06.45.........

Sakta men säkert återvänder jag till livet. Lite sliten men med hopp om en ljus framtid:)

Nu håller vi tummarna att inte Bettina ska drabbas. Vi ska ju ut på äventyr i helgen hon och jag:)