Nu sitter jag här med tårar i ögonen.
Inte av glädje den här gången utan av sorg.
Jag gav mig ut på det vi brukar kalla för promenad i Blogglandia i kväll.....
När jag tittade in till en av mina vänner, som inte skrivit på länge. Då får jag läsa det tråkiga. Hennes svärdotter skrev ett sista inlägg och berättade att denna fina fina människa gått bort i sjukdom för en månad sedan.
Aldrig har jag ens anat att hon var sjuk och det känns så tomt nu.
För även om vi aldrig har träffats på riktigt. Så har vi följt varandra i flera år och det här med bloggvänner är ju som ni alla vet.En särskild sorts vänskap....
Jag kommer att sakna Maj och säkert kommer jag att ramla in på hennes blogg många gånger till.
Hoppas den kommer att ligga kvar så vi kan titta på hennes bilder och minnas henne så som vi lärt känna henne....
Stor kram till er alla mina vänner och var rädda om varandra!
Jag läste också inlägget och blev både ledsen och chockad. Inte jag heller hade en aning om att hon var sjuk. På bloggen var hon alltid så positiv och berättade allt roligt hon gjorde och om sitt lilla barnbarn. Ha det bra. Kram
SvaraRaderaJa så är det...Vi vet inte så mycket mer än vad "Bloggaren" väljer att berätta och som svärdottern skrev. Hon ville att bloggen skulle vara glädje..
RaderaKram
Nej, men så sorgligt :( Förstår att det kom som en chock för er som följt henne. Jag har tyvärr aldrig läst hennes blogg....
SvaraRaderaHa en fin helg!
Kram
Ja det var en chock och fruktansvärt ledsamt!
RaderaKram
Visst blir man ledsen och chockad när en nätvän/bloggvän går bort. Har man haft kontakt med varandar länge får man ju trots allt en relation, även om man aldrig träffats.
SvaraRaderaHa en skön helg!
Kram, Ingrid
Ja bloggvänner är speciella. man delar ju så mycket med varandra.
RaderaKram
ledsamt besked och som du säger de blir någon speciell relation till vissa bloggvänner
SvaraRaderaAbsolut så är det!
RaderaOj..vad tråkigt. Man lär ju känna sina bloggvänner då vi ofta berättar rätt mycket om vad som händer i vår vardag m.m. Så då nåt så tråkigt händer så blir man ledsen och saknaden är stor.
SvaraRaderaKram
Ja ibland känns det som att man vet mer om sina bloggvänner än om sina andra vänner:)....Det är ju så klart inte hela sanningen. För den som bloggar väljer ju vad den vill berätta....Men saknaden blir stor.
RaderaKram
Vilket tråkigt besked för dig och hennes bloggvänner. Mina tankar är ibland hos några bloggvänner som inte skrivit på ett tag. Vet jag då om att de är sjuka tänker jag extra på dem. Det blir en slags speciell gemenskap på olika plan här på Blogglandia. Kram Bosse
SvaraRaderaSå är det allt.
RaderaKram
Men tänk ändå vad befriande. Att ha ett forum där man bara är en människa, en person och inte en sjukdom. /Kram,Kate.
SvaraRaderaAbsolut...Det är ju en stor fördel att man bara delar med sig av det man vill.
SvaraRaderaKram
super!
SvaraRadera