Å här kommer alla känslorna på en å samma gååååång!!!

Mycket känslor har det varit i helgen....Vi for ju iväg till "Götet" lilla B och jag.
Tidigt Lördag morgon tog vi tåget mot staden som vi lärt oss älska.....
En gång i tiden hatade jag den staden. Då jag som ung mamma under flera års tid tillbringade dagar och veckor på stadens barnsjukhus.
 Men det var då det.....Nu som inte lika ung mamma har jag ju en av mina söner boende i denna stad och då är det väl klart att vi älskar att åka hit:)

När vi kom fram ställde vi oss i kö till spårvagnen för att åka ut och hämta nummerlappen till lilla B.
Det var vi inte ensamma om. Överfulla spårvagnar gick i skyttetrafik ut till Slottsskogen och i den värmen som var så ångrade jag mer än en gång att jag inte valt att klä mig i endast bikini;)))

Nåväl fram kom vi och där mötte D oss. Sedan kollade vi lite på starten av GV och bara en liten stund (ca 63 min) senare kom de första löparna springandes mot målet......Va hörde ni ca 63 min!!!!!
Vi snackar 21,4 km!!!!

Nu föll det sig ju så att inte heller D ställde upp i loppet i år. Hans rygg passade på att påminna om att den fanns just dagarna innan loppet. Han insåg att det inte skulle gå att genomföra med sådana smärtor....Så vi fick sällskap hela dagen.

Värmen dallrade i luften när vi satte oss på en grekisk uteservering för att avnjuta lunch....Vi hade just svalt sista tuggan när det plötsligt från ingenstans hördes en knall så öronbedövande att jag aldrig varit med om något liknande.......Jag kände en fruktansvärd panikångerst känsla och min första tanke var "Bostonbomberna"....Nästa var tack alla högre makter att vi sitter här alla tre.....Med skräck i blicken tittar jag på D som lyfter blicken mot skyn och säger: Fy fan!!! Det där kom oväntat...Då inser jag att det var en åskknall....Sekunder efter öppnar sig himmelen och alla börjar i panik att samla ihop sina tallrikar och glas och springa in på restaurangen.....(Jag lyckades rädda mitt rosévin).
Det fullständigt vräkte ner regn och hagel...Samtidigt kom brandbilarna med fulla syrener och stannade bara ett kvarter högre upp. Det var alltså så att blixten hade slagit ner....Därav den öronbedövade smällen.....

Snart var dramat över och vi kunde ge oss ut i folkhavet igen.....Nu mötte vi genomdränkta löpare som kämpade sig fram längst Göteborgs gator.....Hjältar allihop om ni frågar mig.

Efter en mysig grillkväll och mellodifestival var det inte utan att man stupade i säng utan att ha sprungit några mil:)

Så kom då Söndagen....Dagen som lilla B väntat på....Pappa G kom med bilen och hämtade oss och sedan åkte vi till Slottsskogen för att känna in stämningen....Det pågick tävling hela dagen i olika åldrar....Bara i lilla GV som B deltog i var det över 4000 barn uppdelade i olika grupper....Hennes grupp på drygt 200 tjejer startade kl 13.50. Först var det uppvärmning av SATS och sedan gick startskottet... Då hade storebror D och två av hans kompisar dykt upp och stod och hejade på lilla B.
Hon sprang så duktigt på under 7 min sprang hon 1,3 km......Så stolt och glad var hon och hela vägen hem satt hon och sjöng och babblade så att man nästan....bara nästan ville be henne var tyst en enda liten stund;)

Inte nog med det....Så gick ju Sverige och tog VM-guld i hockeyn på kvällen...Herregud så mycket känslor den här helgen:)