Var kom den lusten ifrån?

Plötsligt helt utan förvarning fick jag lust att skriva....

Ingen aning om varför, om vad eller hur länge den lusten kommer att hålla i sig.

Men jag kör väl på.....Så får jag se om jag har några läsare kvar:)

Ingen idé att titta bakåt för att se vad som hänt sedan sist....För då skulle ni säkert sluta läsa redan efter si sådär en etthundra sjuttio elva sidor.

Nu är nu och här är här och här är jag. Vid mitt köksbord en Lördagskväll i November.

Lilla B fes iväg för att se sina kompisar ha dansuppvisning och stora G sitter (som vanligt) på sitt kontor med dörren stängd.

Nejdå jag är INTE bitter....Bara lite småsur.

Kanske borde jag sätta igång med lite julförberedelser.....För den här julen kommer vi att fira här hemma i vårt lilla hus. Nyår och Trettonhelgen också...

Ja det är faktiskt sant. Om jag inte kommer att sakna solen och Sangrian????

JOOO!!! Det kommer jag garanterat att göra.

Men nu är det så att jag har fixat till vårt vardagsrum. Färg, tapeter, nyslipatgolv, ny soffa, fåtölj, vitrinskåp, gardiner, krukor och kuddar......Ja se det kostade en del;)

När ändå hantverkaren var här och slipade golv, så passade jag på att få iordning på en gammal sliten toalett på övervåningen...Dvs: Våtrumsmatta på både golv och vägg + ny toastol....

Allt detta gör att jag får helt enkelt bita i det sura äpplet och inse att en Nyår i Sverige säkert funkar en gång.

Nästa helg hinner jag inte julfixa för då ska mina väninnor och jag åka på träningshelg till Torekov i Skåne.

Vi har bokat in oss på en rad olika gympass, löptekník, föreläsningar och eh..hmm...harkel...kroppsmätning....Jäklar hur tänkte jag där????

Nu ska jag få svart på vitt att jag har för mycket fett i förhållande till muskler....Som om jag inte visste det redan:))).

Nåja kul ska det bli och känns helt rätt nu när det är grått och kallt, att unna sig en skön helg med underbara vänner.

Kram på er alla goa!

Tidsbrist!

Nu har jag suttit här i en timme och läst igenom en massa favoritbloggar. Utan att kommentera någonstans.....

Varför? När jag alltid har sagt att blogg måste vara att ge och ta.

Jo för att om jag skulle kommentera. Så vill jag göra det till alla. Just nu har jag inte tid....

Varför jag inte skriver något om min helg som varit?

Jag hinner inte....För jag NJUTER AV VÅREN!!!!

Så det får bli en annan dag!

Kram på er alla!

Det skiter väl jag i sa Måsen.

I Fredags blev det äntligen av. Soldäcket blev sopat, tvättat, skurat och slutligen oljat. Ett jäkla slit. Knäna mina värker fortfarande. Men fint blev det. Så nu ska det nog stå pall en sommar till:).

Så tänkte jag när jag beundrade mitt dagsverke på Fredagskvällen. Nöjd och belåten gick jag till sängs med ett leende på läpparna.....Nu överdrev jag lite av bara farten.Fniss,fniss.

Så på morgonen när jag trallade ner för trappan. Glad som en lärka, med planer att möblera mitt nu så fina golv.........


Vad i h....vete!!!!  Mitt på golvet och skvätt på ett stort område. Minst en kvadratmeter. Även upp på sargen.....En stor %&#¤%& Måsskit!!!!

Hur i hela fridens namn mådde den pippin i magen då?......Nu kom jag plötsligt ihåg att detta hände ett antal gånger förra sommaren också....Skiter fåglar alltid på samma ställe och hur i alla mina dar lyckas de träffa så rätt?

Bara att börja skura igen då. Men nyskurat eller inte idag var där en ny "blaja" på golvet. Dock inte lika skvättig.....



Idag struntade jag i det och vi tog en tur upp till Jönköping. Lite shopping kanske skulle göra mig glad....( Letade efter gevär och bly som man kan skjuta .......)  

Jag hittade både det ena och det andra. När vi kom hem igen lekte jag mannekäng framför sambon.
Först en kort jätte fiffig kjol, med byxa under....(Jag får ofta skav mellan låren på sommaren.)

Nerför trappan seglar jag i min fina korta kjol och sambon tittar upp lite förstrött med orden : Eh ja det verkar väl bra kanske....

Ingenting ska nu få förstöra mitt goda humör. Så jag försvinner upp igen och glider i min nyinköpta  härliga orange strandklänning. med lite för djup urringning......

Samma reaktion och orden. Eh ja den ser väl bra ut.......

Jag säger som måsen....Jag skiter i det hela.....sätter mig vid köksbordet och på skoj kränger jag på mig dotterns nyinköpta cykelhjälm.....

Då mina vänner....Då händer det saker....Sambon kommer in i rummet och tittar på mig med en blick som jag inte sett sedan vi var nykära......
Sedan öppnar han munnen och ut kommer orden: Den passar dig jättebra. Vad fin du blev;)))))

Ha en underbar vecka alla goa!

Ingen rubrik!

Oj vilket rörigt inlägg det här kommer att bli....Inser jag redan när jag börjar skriva utan att ens ha skrivit någon rubrik:)))

Jag är ensam hemma!!!

Stora G och lilla B har åkt iväg ett par dagar på något som kallas för Lajv....

De ska under ett par tre kanske fyra dagar leva som på medeltiden. I en medeltidsby, Med medeltida hus, klädda i medeltida kläder och äta som på medeltiden....

Jag ska vara här hemma i vårat varma goa hus och klä mig lite som jag vill, äta popcorn och dricka vin.....

Var och en gör de man är bäst på och trivs med....Bra va?


I helgen som var för ett par dagar sedan fick jag leka lite med vår högtryckstvätt. Det resulterade i att vi nu har en jättefin sten/klippa i vår trädgård. Vår mur på framsidan av huset har också fått sig en uppfräsning....Bort med all mossa och alger (Eller vad det nu är som växer överallt.) Den blev som ny...

Kanske kommer jag på något mer nu när jag är ensam hemma....Det är faktiskt "skitkul" att leka med högtryckstvätten.

Hoppas det blir en riktigt solig och fin Kristihimmelsfärdshelg....Då kanske jag hinner klippa gräset, olja altanen (Ja jag vet att jag sa det för flera veckor sedan. Men det har ju regnat.),Cykla några mil, springa någon slinga och bara njuta av min ensamma helg....Om det inte blir soligt så ska jag bara njuta;)))

Ha det riktigt gott nu alla mina vänner i Blogglandia:)

2 Mål uppnådda!

Ständigt på väg mot nya mål....Men jag njuter faktiskt av stunden också.

Som de här två senaste målen.

I Söndags vandrade vi Vättlefjällsvandringen utanför Göteborg. 25 km vandring i fantastiskt vacker natur.....Då är det inte svårt att njuta kan jag lova. Som krydda på moset passade jag så klart på att hälsa på mina favorittvillingar när vi ändå råkade vara i den trakten. Gott för både kropp och själ.

Sedan igår sprang lilla B och jag Vårruset i Jönköping tillsammans....5 km har vi ju sprungit förut på blodomloppet ett par gånger....men det är lika mysigt varje gång. Just det här att göra det tillsammans.

Nästa Mål är Midnattsloppet som jag inte kan bestämma mig för om jag ska springa Malmös eller Göteborgs.....Hmm Det blir nog båda;).

Lilla B hade med sig en kompis på vandringen och de var så duktiga.

Inte helt lätt att ta sig fram överallt

Men en härligt solig dag!

Där förbrukade jag lite av min tur.

Att katten har nio liv. Det vet ju alla. Men är det någon som vet hur många turdagar vi människor har rätt till?

Jag anser mig vara lite av en turmänniska....Alltså inte att jag springer och vinner jämt och ständigt. (Kan iofs bero på att jag väldigt sällan spelar eller köper lotter.)

Men lyckligt lottad i livet....Inga större katastrofer....Värme på elementen och mat i kylskåpet....Tre fantastiska barn och två ännu mer fantastiska barnbarn.....Både jag och sambon har fasta jobb.....(Även om jag har testat på att vara arbetslös.)+ en massa andra saker att vara tacksam för.

Jag bor i landet Sverige som är ett välfärdsland och där det klagas på allt och ingenting....

Nog klagar jag också ibland...Annars skulle väl folk börja klaga på mig;).

Men på det stora hela är jag nöjd och tacksam.

Det får mig ibland att bli lite rädd. För hur mycket tur och lycka får varje människa sig tilldelat?

Idag hade jag sådan där tur som man bara inte vågar hoppas på. Som en del i mitt "tursamma" liv hade jag förmånen att sluta arbetsdagen redan kl 12.00 idag.

Jag slängde mig på cykeln och trampade ner till Hemköp för att handla lite smått och gott. Han i huset jobbar och lilla B är med en kompis familj i Jönköping.

Alltså hade jag gott om tid att strosa runt och välja lite bland godsakerna inför helgen....

Sånär jag lastat upp allt på bandet och ska ta upp Mobilen/plånboken/korthållaren/halva mitt liv!!!

Hjärtat börjar slå dubbelvolter när jag inser att båda fickorna på jackan är tomma.....Snabb koll i varukorgen bekräftar min oro.....Ingen Mobil/plån......Ni vet vad.

Snabba tankar om jag kan ha lagt den hemma...Samtidigt som jag är beredd att lämna varorna för att cykla hem....Jag ber kassörskan vänta en sekund. Medans jag springer ut för att se om jag tappat den vid min cykel....

Där och då insåg jag vilken turmänniska jag är.....Den låg i cykelkorgen....Fullt synlig för vem som helst....

Nu tror jag gott om alla människor. Jag är övertygad om att 99,9% av de som ser en Mobil/ Plånbok/ Ni vet vad....De rör den inte ,om den inte är deras....Men faktum kvarstår att det finns en liiiiten del av människorna som inte skulle kunna låta bli att anse att den faktiskt var deras. Nu när jag varit så slarvig och lämnat den där utan uppsikt...

Så nog förbrukade jag lite tur idag igen:).

Jag önskar er alla en riktigt skön Valborg!

Färdigtjafsat för den här gången!

Ja nu var det färdigtjafsat om detta....Nu är mossan riven för den här gången.....SKÖNT!!!

Jag kan väl inte säga att jag älskar att riva mossa....Jag kan väl inte heller säga att jag hatar det.

Jag tycker faktiskt att det är helt ok.

Man gör det en gång om året. Man bråkar lite före och lite under tiden....Men sedan vet man ju att det är ett helt år tills vi behöver tjafsa om det igen. (Vi hittar nya saker att tjafsa om under tiden;). )

6 Timmar tog det den här gången....Men det var betydligt mindre än förra åter och åtskilligt mindre än året dessförinnan....

Alltså säga vad man vill. Men det ger resultat att riva varje år.....

Han i huset tycker att det är ganska meningslöst. Eftersom det alltid kommer ny mossa...

Daaa dååå.....Hur är det med tvättkorgen då????? Den är ju ständigt full. Trots att jag tömmer den gång på gång. För att inte tala om kylskåpet. Det gapar tomt . Även fast jag fyller på och fyller på...

Så är det ju med allt. Man gör det och sedan gör man det igen:)

Till veckan ska jag sätta potatis och kanske om vädret är med mig olja trädäcket....

Sedan kan sommaren börja. Jag är redo att bara njuta av min mossfria gräsmatta och färska nypotatis i Juli och långa sköna kaffepauser på trädäcket i solen. Hela långa sköna sommaren.....

Det går ju bra det häringa:)

Jag håller vad jag lovat...
Minst en uppdatering i veckan.
Men det var tusan vad veckorna går fort. Varje dag händer det något som jag tänker att jag ska berätta om här....Men eftersom jag inte hinner skriva varje dag. Ja så blir det för mycket att skriva när jag väl fått "tummen ur".

Hmm...Så vad ska jag välja...

Jo alltså förra helgen fyllde min älskade Mamma 80 år. Vi valde att bjuda ut henne på en bit mat. Eftersom hon varit lite krasslig i vinter kändes det som att vi skulle ta det lite lugnt. Först trodde vi att det skulle bli min syster, en av mina bröder och jag med våra respektive.

Men när vi berättat om det för de andra nära och kära. Ja då visade det sig att nästan alla ville vara med.

Vi blev 28 vuxna 2 barn och 3 bebisar....

Mamma fick inget veta. mer än att vi som varit med från början skulle ta ut henne. Så jätteglad blev hon när hela gänget mötte upp utanför restaurangen....Barn och barnbarn med barnbarnsbarn. Några från Stockholm, några från Göteborg, ett par från Halmstad och två från Oslo.

Det blev en mycket trevlig kväll och sviterna efter hennes influensa var som bortblåst.
Jag som tyckt att hon tacklat av och blivit så gammal sista månaderna.....Inte alls!!! Nu är hon samma gamla Mamma, Mormor, Farmor, Svärmor, Gammel....osv,osv som hon alltid har varit.

Lyckliga vi som har henne!!!

En särskild sorts vänskap!

Nu sitter jag här med tårar i ögonen.

Inte av glädje den här gången utan av sorg.

Jag gav mig ut på det vi brukar kalla för promenad i Blogglandia i kväll.....

När jag tittade in till en av mina vänner, som inte skrivit på länge. Då får jag läsa det tråkiga. Hennes svärdotter skrev ett sista inlägg och berättade att denna fina fina människa gått bort i sjukdom för en månad sedan.

Aldrig har jag ens anat att hon var sjuk och det känns så tomt nu.

För även om vi aldrig har träffats på riktigt. Så har vi följt varandra i flera år och det här med bloggvänner är ju som ni alla vet.En särskild sorts vänskap....

Jag kommer att sakna Maj och säkert kommer jag att ramla in på hennes blogg många gånger till.

Hoppas den kommer att ligga kvar så vi kan titta på hennes bilder och minnas henne  så som vi lärt känna henne....

Stor kram till er alla mina vänner och var rädda om varandra!

Plötsligt händer det!

Nej det är lugnt. Jag har inte vunnit på Triss:). Men det skulle inte förvåna mig om jag gör det snart.

För det händer saker hela tiden. Nästan bara roliga och positiva saker dessutom:).

Att jag inte har skrivit här på ett tag beror på flera olika saker. Dels har jag inte hunnit med det. Dels tycker jag att det blir svårare och svårare att hitta saker att skriva om. Jag vill ju kunna berätta saker på ett lättsamt sätt. Men vill ju inte lämna ut andra och eftersom andra ofta är involverade i saker som händer. Så ja.....Inte lätt det där.

Sedan var det ju som ni vet så att jag blev Farmor i December. Och det tar tid att vara Farmor. Ganska exakt 24 timmar per dygn ägnar jag åt att tänka på dessa små underverk:)

Nu hade jag ju tänkt ägna dagens inlägg åt att se tillbaka lite på vad som hänt sedan senast jag skrev. Även berätta lite om hur planer och mål ser ut nu i vår och sommar....

Men nähä så blir det inte.

För igår var vi bjudna på barndop i Nödinge. Där de små "grabbarna" bor med sina föräldrar.

Tidigt på morgonen gav vi oss iväg och hämtade upp min Mamma i Värnamo. Sedan begav vi oss mot "Götet". Väl där var det först ett litet födelsedagsfirande av min son som fyller år på Måndag.

Sedan splittrades "gänget" för några skulle åka före till kyrkan och någon skulle hämta gäster vid tåg, några gick ut med hunden och några satt kvar i lägenheten......

Kl 15.00 var det så dags för dop.......Eller nähä!!!! inte det inte. När alla sitter ner och prästen hälsat oss välkomna så hörs tonerna av......ja gissa vad?;). Längst ner i kyrkan ser jag sonen och hans älskade med brudbukett och inser vad som är på gång......

Så innan dopet fick vi vara med om det underbara när två förälskade säger JA till varandra och lyckan är total!!!

Efter vigselakten blev det en kort paus för att gratulera och skåla för brudparet. Sedan kunde då dopet börja.....

Vi kom hem ganska sent i går kväll och när jag nu så smått börjar fatta vad som hände. Ja då känner jag mig bara så glad och lycklig!!!

Men nu är min tanke att jag ska komma igång med Bloggandet igen. Minst ett inlägg i veckan...Så allt det där jag skulle ha skrivit idag. Det tar jag och skriver om en annan dag:).

Ser ni att det står LURAD i pannan på mig?

Snart så!!!

Hejhopp!

Nu ska det bli allvar här igen:).

På Söndag kommer en ny uppdatering....Så håll ut;)

Problemlösare.

Att skriva i sitt CV, att man inte ser problemen utan möjligheterna. Ja det är ju ganska populärt och något som många arbetsgivare eftersöker.

Jag har inte skrivit det i mitt. Trots att jag faktiskt fullkomligt älskar att lösa problem.

Under de åren när jag jobbade som ansvarig för flera personers scheman och att det alltid var bemannat på de ställen där vi hade uppdrag. Då trivdes jag som bäst när jag nästan fick slå knut på mig själv för att lösa saker och ting.....Många gånger hade man allt klart. När något hände som gjorde att man blev tvingad att riva upp och börja om från början....

Men som sagt var jag älskade det.


Den här veckan har jag med hjälp av min envishet och jäklaranamma löst två ganska små, men ändå problem här i hemmet och känner en så skön tillfredsställelse.

Först ut så började min älskade kaffebryggare att låta konstigt. (Det är en sådan som maler bönorna  och sprider en ljuvlig doft i hela huset.) Problemet är att utrymmet man fyller på vatten ligger alldeles bredvid där man fyller på bönor.

Alltså har det hänt ett par gånger att bönor har hamnat i vattentanken. Detta får inte ske!!!!.

Vid ett par tillfällen har jag fått vända upp och ner på hela" konkaronget" för att få ut bönorna så att de inte ska fastna i "suget".

Nu upptäckte jag att en liten jäkla böna låg på botten av tanken. (INGEN erkänner sig skyldig till att ha fyllt på fel.) Men på något vis har den hamnat där och täppt till.

Jag försökte som vanligt med att vända upp och ner på allt. Hjälpte inte.

Så jag måste alltså försöka få upp den lille räkan....Menar så klart bönan;).

Nu är det inte tänkt att man ska kunna plocka upp något där. Varken händer eller fingrar når ner utan att fastna....

Lång pinsett....Nej!

Slev....Nej!

Salladsgaffel....Nej!

Medmera, medmera....NEJ!

Grubbel, grubbel, grubbel och där kom jag på lösningen:).

En styck grillspett typ lång tandpetare. På den ett styck vältuggat tuggummi. Så var det problemet ur världen....
(Förutom att jag vid första försöket tappade tuggummit och hade två problem en liten stund;)).)


Nästa lilla problem var att vår brevlåda hade fryst i både lås och lucka idag. Jag väntade ett viktigt brev och ville därför inte att PostisPer skulle köra vidare utan att leverera.

Först ut med "hammare och spik" för att försöka slå upp luckan. Det var så klart helt lönlöst. 10 minusgrader efter gårdagens snöslask.....

Den satt som berget.

Men ett stearinljus och ett paket solstickan. Först den gamla klassikern att värma upp nyckeln. Så fick jag upp låset....Sedan in med ett lysande stearinljus för att värma upp från insidan.

Till sist gick luckan upp och jag satte ljuset att hålla upp luckan så att den inte skulle frysa igen igen....


Små problem lösta med gamla husmorsknep och kvinnlig list.


Jag måste byta jobb och få lite mer problem och utmaningar att lösa.

Men först ska jag skriva in i mitt CV....Problemlösare:)

4 låååånga veckor.

För fyra veckor sedan hände det . Mitt på självaste Luciadagen. Hela sex veckor före beräknat.


Det var dags för ett av världens största underverk.

Ralf och Elton gjorde entré till denna värd. Ingenting blir någonsin som förut.

Två vackra, fina, underbara pojkar finns nu i mitt (och alla andra av deras nära och käras liv.)

Då deras mamma efter en ganska jobbig graviditet, drabbades av havandeskapsförgiftning. Beslutades om ett planerat kejsarsnitt.

De små killarna plockades ut och fick sedan stanna kvar på Neo avdelningen i några dagar. Redan efter en vecka fick den lilla familjen åka hem. Första tiden med hemsjukvård och sondmatning. Men ganska snart utskrivna även från det.

Fyra veckor och jag har inte kunnat träffa dem förrän nu. Då de var så pass mycket för tidigt födda och jag har dragits med en långvarig förkylning så har det varit omöjligt.

Men nu äntligen igår, i snöoväder och stormvarning åkte lilla B och jag de ca 21 milen hem till mina små hjärtan.

Vilken lycka, vilken känsla, vilken glädje . Vilken underbar, fantastisk, ofattbar glädje när min son räckte över en av de små (Elton) till mig och sedan den andre (Ralf) till lilla B.....

Jag kommer aldrig så länge jag lever att glömma den känslan när lille Elton tittar på mig, som om han tänker..Hej där är du ju Farmor...Jag har väntat på dig:). Han greppar mitt finger och jag håller hans lilla fot i min andra hand....

Jag är kär på riktigt!!! I Elton och Ralf för alltid!

Jaha... vad ska jag göra nu då?

Det blev ett besök hos tant Doktor igår.

Jag gav upp och ringde vårdcentralen....Efter att ha övertygat den som svarade att jag faktiskt MÅSTE få komma ner till dem, så fick jag till sist en tid.

Om man som jag har haft turen och förmånen att aldrig vara sjuk så att jag behövt söka vård. Så kan man kanske tycka att de borde tro på vad man säger. Tar jag mig i kragen och ringer....Så vill jag inte bli ifrågasatt....

Men jag vet de har sina rutiner och sköter bara sitt jobb....Det tycker jag att de gör bra!!!


Den unga kvinnan som visade sig vara läkaren, var mycket sympatisk och tillmötesgående...

Hon lyssnade, klämde och tittade både i hals,lungor, ögon och mina smalben????Varför klämde hon på mina smalben??? Eh jag vet inte.

Den unga kvinnan som var en tänkande doktor sa: Jaha nu tänker jag att vi nog måste ta ett par prover och sedan tänker jag att vi kanske ska testa att göra så här....Jag tänker också att om vi gör så här så kan vi kanske göra så.....För i så fall tänker jag att vi nog ska pröva på att göra si och så;)))

Jag själv tänker att det där har blivit ett modeord/mening....JAG TÄNKER ATT.....Har ni tänkt på det?


Nåja...Det hela slutade med att jag fick hämta ut en flaska hostmedicin på apoteket och invänta några provsvar som skulle skickas iväg...(svar om ett par dagar).

Den här hostmedicinen fick mig också att "fniss fniss" tänka lite....

Tant doktor berättade för mig att hon skrivit ut en hostmedicin som skulle hjälpa mig att få sova om nätterna. För som hon sa : Man hostar av en anledning. Därför kan man inte ta bort hostan. Men man kan med den här dämpa lusten att hosta......(Jag valde att inte tala om för henne att jag aldrig hade haft lust att hosta;). Det var hostan som hade lust att jävlas med mig.

Sedan fortsatte hon att tala om att...Då den innehåller morfin. Så ska man vara väldigt försiktig och helst bara ta den till natten...Då endast 5-10 ml......

Om jag har missbruksproblem så får jag inte ta den alls.....OK!!! Vad händer om hon säger det till någon som har missbruksproblem? Säger de: Tack snälla tant doktor....Bara du skriver ut receptet, så lovar jag att inte använda den;)))....

Väl inne på apoteket får jag hämta ut min medicin som man ska ta det väldigt försiktigt med.............5-10ml till natten....Högst 10 dagar.....(Absolut högsta dygnsdos 30 ml....)

Varför får jag då en jättestor flaska på 500ml till ett pris av 313kr??

Idag är jag sjukskriven:(.....Jag ska vila......Hur gör man då "tänker jag"?

Gnäll, gnäll, gnäll och en rejäl Cognac Xanté

Strax innan vi drog iväg till Lanzarote, drabbades både han i huset och jag av en influensaliknande förkylning......Bihålorna var hårt ansatta och vi nässprayade förtvivlat i kombination med Sinovatabletter + mina vanliga huskurer citron.ingefära och honung.....

Detta gjorde ju att vi var ganska nedsatta de första dagarna på vår semester och några längre vandringar var inte att tänka på tyvärr....

Efter några dagar tyckte jag att jag var mycket bättre och satte genast igång med fysträning. Upp på morgonen för att jogga ca 4 km längst havet, gympa på soltaket och vattengympa. Nästa dag blev det PW på morgonen och mera gympa.....Ett par dagar till i samma tempo....

Sedan kom bakslaget. Krasch bang booom!!!

Vaknade en morgon och fick nästan panik. Kunde inte svälja och knappt andas. Var helt igentäppt i hals och gom....Den lilla rosa "gomtappen" var illröd och tre gånger så bred som normalt + att den vägrade vippa upp igen som den ska....

Så de sista dagarna blev det bara vila, vila och åter vila....

Att vi sedan hade oturen att landa i Sverige mitt i Stormen Svea......Vilket innebar att piloten fick kretsa runt på halvhög höjd där det spränger som värst i öronen.....Det var väl inte det bästa flygminnet för mig kan jag säga.

Väl hemma trodde jag att jag snabbt skulle bli pigg igen....

Men näää nu har vi varit hemma i fyra dagar och jag hostar, snorar, har en värkande hals och ögon röda som på små kaniner....

Mina huskurer verkar inte hjälpa ett skit. Så nu tänkte jag ta till dundermedicin och bad min kära sambo hälla upp en päroncognac till mig.....

Säga vad man vill om han i huset.

Men han har inte riktigt koll på alkoholhaltiga drycker....Visserligen tog han rätt glas....Jodå det gjorde han...MEN han fyllde det till brädden som ett saftglas:)))...

Jag erkänner villigt här och nu. Att det var ganska vingliga ben som tog mig upp för trappan igårkväll i förhoppning om att sova gott och vakna pigg som en lärka.

Så blev det inte. Jag hostade och täpptes igen så vida pass hela natten för att till sist ge upp och stappla ner till soffan igen......


Nu lutar det faktiskt åt att jag måste ge upp och söka läkare i morgon.....

Har ni några andra tips?