Om jag hade tänkt skriva en bok. Så hade jag haft ett bra underlag till den nu......
Tänk er en liten flicka på ca 6 år. Hon har några små hål i sina små risgryn till tänder. Om detta varit nu på 2000 talet, hade det inneburit flourlackning och ev plasning . Då hade den här lilla flickan gått vidare i livet utan att ana någonting om all ondska som lurar runt hörnet.
Men den här lilla flickan var 6 år i slutet på 60 talet och då såg det helt annorlunda ut med tandvård ska ni veta.....
Tandläkarna på den tiden gjorde väl det de trodde var rätt. De borrade upp varenda liten angripen tand så mycket som bara var möjligt och fyllde med amalgam upp till hårfästet.
Att känna empati och vara ödmjuk mot en liten rädd flicka fans inte i deras tankar.
Detta lade grunden till en livslång tandläkarskräck . Inte bara hos den här lilla flickan. Utan hos många ,många som var barn på den tiden.....
Flera år senare när den lilla flickans tänder inte längre orkade stå emot pressen av amalgam.......
En efter en spricker och den lilla flickan som nu är en halvgammal "tjej" inser att hon måste byta ut ett par av sina kronor mot nya "konstgjorda".
Hon tar mod till sig och går ner till en ny tandläkare på orten.....Han är fantastiskt ödmjuk och inte alls nedvärderande mot henne och hennes tandläkarskräck.
Sätter bedövning som inte känns och slipar och borrar och tar avtryck......
Den halvgamla tjejen går ut från kliniken på lätta steg och tänker att fasiken vad det var smidigt....Hur har jag kunnat vara så sjåpig i alla år....
Med ett löfte från mystandis om ett samtal, så snart den nya tanden anlänt. Dansade hon hem och kände sig så härligt befriad. Befriad från en skräck som hon levt med i nästan hela sitt liv.
Två veckor senare kommer så samtalet. Tanden har kommit och väntar ivrigt på att få tryckas in i "tjejens" mun.....
Lite lätt kniper det till i magen och en del av den gamla ångesten gör sig påmind. Men hon skärper till sig och tänker på hur smidigt och lätt det gick förra gången.
Väl på plats i tandläkarstolen känner hon sig hur lugn som helst och när herr tandis frågar om hon vill ha bedövning. Vilket han säger inte kommer att behövas. Då han bara ska slipa bort den provisoriska lagningen och sedan trycka dit den nya tanden. Känner hon ett övermod och säger kaxigt : Nej då vi tar och skippar bedövningen idag........
Hon gapar stort och känner sig oerhört stolt över sig själv när hon hör det vinande ljudet och känner den obehagliga doften som uppstår när han slipar bort.....
Då AAAAAAJ!!!!! På något konstigt sätt lyckas tandläkaren missa tanden och kör rakt ner i köttet under tungan......Han rycker ut (Om det nu är en slip eller en borr vad vet jag. Känner bara att det gör djävligt ont och att det blöder ymmigt!!!!
Oj vi måste visst sy det här. Så det är nog bäst att vi lägger lite bedövning ändå........
En rejäl dos med bedövning, ett antal stygn under tungan , en ny tand på plats och en fullständigt knäckt halvgammal "tjej" känner sig nu återigen som den lilla 6 åringen med tandläkarskräck och undrar hur ska hon mobilisera mod att gå dit för att fortsätta med nästa tand......
Dessutom kan hon inte låta bli att tycka synd om tandläkaren. Vilken fruktansvärd start på veckan han fick....Alla kan ju göra missar....Men varför, varför , varför skulle detta drabba mig eller jag menar ....Den där halvgamla "tjejen"???
Usch - vilken upplevelse. Tandläkarskräck känner jag många som har. Jag har det inte - men tycker det är jäkligt obehagligt ändå. Hoppas hoppas det går bättre nästa gång.
SvaraRaderaKram
Om det nu blir någon nästa gång ja....
RaderaMånga som är rädda för tandläkaren som växte upp när tandläkarna gjorde det dom skulle utan empati . Har hänt mycket med tandläkaren på mina 36 år och nu är dom så gulliga oftast . Så typiskt att du skulle råka ut för en sådan upplevelse när du redan är rädd . Men jag hoppas du vågar dig tillbaka för en olycka händer sällan .
SvaraRaderaKram
En olycka händer sällan ensam???;))
RaderaStackars dig! Vilken otur när du redan tycker att såna besök är obehagliga. Tycker faktiskt lite synd om tandläkaren med. Det var en riktig otursdag för er båda. Hoppas det ändå går bra nästa gång. Kram
SvaraRaderaJa vi får väl se om det blir någon nästa gång....
RaderaDen där flickan i slutet på 60-talet känner jag igen. Bedövning? Det skulle man inte ta i onödan. Och det var fullt normalt för en vuxen man att ta spjärn mot stolen när en tand skulle dras ut. Samtidigt som tandsköterskan tryckte ner flickan mot stolen. Brrrr. Jag kommer aldrig att sluta vara rädd trots att jag nu har världens bästa tandläkare... Och det svällande amalgamet känns igen....
SvaraRaderaHoppas inte du kommer att drabbas av några missar av din tandläkare....För det förstörde nog allt jag byggt upp........
RaderaBrrrr skräcken kommer tillbaka bara jag läser ditt inlägg. Jag är trots mina 68 år fortfarande i "upplösning" när jag ska till tandläkaren. Jag känner mig i klart underläge för det känns lite som att "bli godkänd" för bra munvård. Känner såväl igen detta med att borra upp nästan hela fina tänder till stora kratrar och fylla med amalgam. Jag har nu den mest underbara tandläkare (men är rädd ändå) och jag har gjort en sanering och tagit bort alla gamla svarta lagningar....men de dåliga tänderna vi fick med oss sen barnårens tandläkarbesök kommer vi inte ifrån. Usch!!
SvaraRaderaDet växer aldrig bort:(
RaderaMen din stackare, hur ska det nu gå med nästa tand som behöver behandling? Attans otur att just du skulle drabbas av tandläkarens grova miss! Min tandläkarskräck kommer sig från när man skulle rycka bort visdomständer som hade rötter från hell! Dom var slingriga och krokiga och det hjälpte inte hur mycket krafter som användes för att bända upp tänderna så gick det inte. Det knastrade och spände och gjorde ont, men tänderna satt som berg. Till slut fick man såga itu hela tänderna och plocka loss dem i bitar. Sedan dess är den största skräcken att öppna munnen liggandes i en tandläkarstol.
SvaraRaderaJag har tid den 28 för röntgen av hela käften, det gör i allafall inte ont!
Kram
Hua...Lycka till på röntgen!
RaderaÅh herregud. Trodde du skrev om mig ett tag. Jag var hos tandläkaren förra veckan. Blev upplyst om att mina gamla amalgamfyllningar håller på att spräcka tänderna. Och där sprack ekonomin.
SvaraRaderaHar du läst det här? http://metrobloggen.se/antligenmandag/2011/11/28/med-munnen-full/
Stackare, skulle jag ju säga också. Vilken otur.
RaderaJa var det otur? Eller straff för elaka tankar?;))
RaderaNej vad tråkigt. Naturligtvis för dig och för tandläkaren. Hoppas att du inte kommer att vara lika rädd i framtiden trots missödet. Men det blev ju en bra story.
SvaraRaderaKram på dig.
Ja så är det...Man får offra sig lite för att ha något att berätta:))
RaderaKram tebax
Stackare! Så traumatiskt! Jag har också en väl utvecklad tandläkarskräck och amalgam i alla hålrum i käften. Jag älskade tårtor och lösgodis men ratade gärna riktig mat när jag var mindre och då gick det som det gick. När jag blev vuxen och själv fick bestämma hur sällan jag skulle gå till tandis gick det också som det gick. Förra året tog jag mig själv i nackhåren. Efter att inte ha suttit i en tandläkarstol på sju år blev resultatet fyra ordentliga hål. Det tog mig fyra månader och otaliga bedövningssprutor att få ordning på garnityret. Som en present till mig själv kostade jag på mig tandblekning till fyra tusen spänn! Nu har jag lovat mig själv att gå till tandis varje år. Önskar dig en fin helg! Kram
SvaraRadera