Nu tänker jag dra ett lååååååångt försvarstal för er som orkar läsa......
Varför? Jo för att jag just nu känner mig helt värdelös som mamma och behöver påminna mig själv om att jag faktiskt inte är det....Eller?:(
Jag har i alla år sedan jag blev mamma för första gången (snart 28 år sedan) försökt att räcka till för mina barn och satt dem i första rummet.
Efter min skilsmässa från de stora barnens pappa levde jag ensam med barnen i sju år innan jag träffade min nuvarande sambo. (Bettinas pappa.) Dessa år levde jag i stort sätt bara för mina barn.
Försökte så gott det gick att leva "singelliv" de helger som de var hos sin pappa. (som förövrigt har varit och är en fantastisk pappa som alltid tagit sitt ansvar och funnits/finns där för dem.) För att sedan ägna mig 100% åt barnen då de var hos mig.....
Alla lov försökte jag ta semesterdagar och tillbringa med dem så mycket som var möjligt.
Jag tror att de är nöjda med sin uppväxt och det har resulterat i två fantastiskt fina unga män...
Sedan Bettina föddes har jag haft fördelen att kunna styra mina arbetstider och nästan alltid varit hemma tidigt på dagar. För att förkorta dagisdagarna:) När dagis/skola/fritids haft stängt har jag alltid kunnat vara ledig.
Vissa perioder har jag haft mycket resande i mitt jobb. men då alltid löst det på bästa sätt för henne.Då har ofta min sambo/Bettinas pappa kunnat jobba hemifrån och varit nära henne.
Två hela sommarlov har jag haft tillsammans med min dotter. Först då jag tog ut massor av sparade dagar den sommaren jag blev arbetslös och året efter ...just för att jag var arbetslös.
Övriga lov så som Påsk/Sportlov/Jul och höstlov har jag alltid trixat och fixat genom att jobba sena kvällar (efter hon kommit i säng) för att kunna göra kul saker och vara tillsammans.
Jag är hemma varje morgon och kan skicka iväg henne till skolan innan jag sätter mig på kontoret. Sedan är jag hemma när hon kommer hem oavsett om hon vill skippa fritids eller inte. Så finns jag där i rummet bredvid......
Nu som ganska ny på jobbet känner jag att jag inte har möjlighet att vara ledig på årets sportlov.
Hon ska vara tre dagar på Fritids. ( sovmorgon till 09.00 varje dag.). En dag har hennes pappa tagit ledigt och de ska ha lite egentid tillsammans. På fritids ska de bada, baka,mysa och göra massa kul saker..........
Så vad är problemet?????
Jo en enda liten kommentar från en bekant: Va ska inte du vara ledig på Bettinas lov? Tänk på att de bara är små en gång. men jaja...Du gör ju som du vill........
Fan också varför kan man aldrig få känna att man räcker till!!!
Känner igen mig i din text då jag alltid sätter barnen i första rum . Men man kan inte alltid räcka till vare sig man vill eller inte och man behöver egentid också ibland.
SvaraRaderaMEN vilken plump kommentar , ta verkligen inte åt dig .
Hoppas semlan smaka gott
Kram
Du behöver verkligen inte ha dåligt samvete. Jag har jobbat på Fritids i många år och under loven brukar man alltid göra lite annorlunda saker med barnen. Har aldrig någon gång upplevt att ett barn har sagt att det var tråkigt att vara där då. Många pratar utan att veta vad det handlar om. Kram
SvaraRaderaBlir så arg att folk överhuvudtaget uttrycker sig på det viset, har själv varit ensamstående och fått stå ut med många kommentarer omatt typ välja jobbet före sina barn osv. Bry dig inte om dem du är absolut en bra mamma även om du jobbar för du ger så mycket annat :)
SvaraRaderaVad? Vilken korkad kommentar! Undrar vad hon sagt om mig då. Ensamstående med ointresserad frånvarande pappa kunde jag verkligen inte ta ledigt på loven utom 5 veckor på sommaren. De fick vara på dagis och fritids både sportlov och vinterlov. Och.... ungarna minns det inte ens nu! Både barnen och jag hjälptes åt att få en fungerande vardag. Och det är DET livet handlar om.
SvaraRaderaKram!
Men va fasen. Ta inte åt dig av det där. Jag tycker att det verkar som att du spenderar väldigt mycket tid med din dotter. Mycket mer än vad många andra gör. Att det just den här gången inte går att lösa på annat sätt är faktiskt inte hela världen.
SvaraRadera