onsdag 12 september 2012

Är problemet stort eller litet?

Ibland får man ställa sig frågan: Hur stort är det här problemet egentligen?

Jag inser att jag är beroende. Mycket beroende. Alldeles väldigt mycket beroende av en massa prylar.

Droger så som narkotika har jag aldrig sysslat med överhuvud taget. Alkohol klarar jag mig utan även om jag tycker att det är gott. Kaffe ger mig visserligen huvudvärk om jag inte får min morgonkopp. Men det känns ändå som att jag har kontroll och skulle överleva utan. Samma med godis, motion och andra beroendeframkallande saker.............

Men prylar och elektricitet!!!! Herregud vad jag är beroende;)

För ca 12 år sedan fick jag min första mobiltelefon av min dåvarande arbetsgivare. Han frågade då: Har du något emot att använda mobil? (Vem skulle ställa den frågan idag?)

Ungefär i samma veva fick jag ärva en dator och för första gången i mitt liv bekanta mig med Internet.

Sedan har det bara rusat på....Utan att jag själv har fattat det så har dessa prylar tagit över mitt liv och styr mig helt och hållet:)

Samtidigt som jag INTE tycker om att vara beroende. Så tycker jag att det är så oerhört roligt och intressant.

Alla dessa begrepp och namn som man aldrig hört tidigare och som man nu slänger sig med hej vilt: USB minne och USB port, Router, Appar, Nätverks hit och dit, Brandväggar och virusprogram mm,mm,mm.


Men så ibland orsakar då de här prylarna problem.
Som i Måndags t.ex:

Inget Internet på morgonen:( Kör den vanliga rutten med att dra ut alla kontakter och sätta i igen i rätt ordning. (Du vet det där : Har du bensin i bilen?)

När jag kommer till Routern så är den helt död!!!!

Hjälp!!!Panik känslor strömmar över mig.......Hur ska jag överleva.....En ny Router fixar man inte så där på en fikarast.....Tur att jag har min mobil med fri surf i.

Men hjälp igen!!! Jag har ju inte lyckats lägga in mitt ena mailprogram i den:( Alltså kan jag inte läsa av alla superviktiga mail som säkerligen droppar in just i denna stund;) ( Kommer ca 1 om dagen. resten är bara reklam.)

Fram med alla Telia papper och ägnar förmiddagen åt att försöka få in även det i min så fantastiska IPhone;)
Fel användarnamn eller lösenord säger den med ett hånfullt leende:(

När sambon kommer hem på kvällen och jag skakar av abstinens konstaterar han att vi nog kan skicka in routern till tillverkaren. Eftersom vi har 11 års garanti på den. Men herregud fatta hur länge jag måste vara utan då!!!!

Nej inte alls. Det gick nämligen att koppla min fantastiska IPhone till min dator och använda den som "puck". Pust och där börjar jag äntligen komma ner i normal puls. Kan läsa av mailen....eller mailet:))))

Men är det lönt att skicka in Routern. Föresten kan det inte bara vara kontakten eller sladden som gett upp?
Jo så var det. Igår var jag inne i Jönköping med kontakten och mycket riktigt den var trasig. 200 kr för en ny och väl hemma igen funkar allt som det ska.
Jag mår bra och har lärt mig ytterligare några saker om tekniska prylar. Så jag struntar nog i avgiftningsprogrammet den här gången också:)

9 kommentarer:

  1. Stackars dig vilken hemsk dag du har haft. Håller med dig om att man är alldeles för beroende av både dator och mobil. Men hur katten gör man för att inte vara det? De behövs ju till i stort sett vad man än ska göra. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du det var jobbigt;) Men varje gång lär man sig något nytt och så blir man ändå mer beroende:)
      Kram på dig!

      Radera
  2. Visst är vi beroende! Tänk bara om vi får elavbrott i två dagar, mobilbatteriet är urladdat och vi kan inte få vårt kaffe eller titta på TV! Shit vilken mardröm.

    SvaraRadera
  3. Ja men herregud stackare vilken tur att du överlevde :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja man är glad att man lever efter en sådan dag;)

      Radera
  4. Jag har en väninna sen ca 40 år tillbaka som bor i Dalarna vid Siljan. Vi talades vid igår per telefon, för det har hon. Men den beroendeframkallande tekniken har hon inte. En äldre mobil utan kamera(ärvd av barnen) och ingen dator..."vi har funderat på det men vi klarar oss utmärkt ändå och TID har vi ju...." Alltså när hon ville se kort på mitt barnbarn skrev jag ut ett i går på vår skrivare (hur klarar man sig utan sådan?) och ska idag skicka ETT VANLIGT BREV till henne...är det inte lite idyll över det. //M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantastiskt att det finns de som "står emot". Och vanliga brev är fortfarande så mysigt att få eller hur?

      Radera
    2. Mail är egentligen skräp. Numera lämnar vi knappt efter oss nånting i byrålådan. Inga gamla kärleksbrev för barnen att läsa när jag inte finns längre. Inget spännande kuvert att öppna och prassla med papper.

      Skönt att det fortfarande finns folk som skriver och tar emot brev. Ni vet, såna där saker som man lägger i kuvert ;-)

      Radera